Tritonia

Augustnominerade Ingrid Olsson skriver hudlöst och drabbande om unga människors känslor.

"Jag vet hur det känns där uppe. Vet hur det suger i magen och hur vinden tjuter i öronen när man lutar sig ut. Men hur känns det att hoppa? Hur mycket hinner man tänka innan man slår i marken? Var det lätt? Eller stod du vid kanten och tvekade? Du vet inte vem jag är, men jag skriver till dig ändå. Jag har ingen annan att prata med. Jag vill berätta allt för dig. Jag tror att det kan hjälpa mig. Att våga."

En månad innan Lisen ska ta studenten händer en tragedi på hennes skola. En kille tar sitt liv. Lisen börjar skriva brev till honom. I breven berättar hon om de känslor och tankar som gömmer sig längst inne i henne. Det handlar om blygsel, rädsla och om livet som ibland kan kännas mer skrämmande än döden.
Men i Lisens ganska jobbiga liv finns en person som skickar sms och ringer till Lisen. En person som tycker väldigt mycket om henne.
Hudlöst, drabbande och med kristallklar psykologisk skärpa. Ingrid Olsson visar återigen att hon är en mästare på att fånga unga människors känslor.